anonymafunderingar.blogg.se

För ett tag sen så begick en person från mina hemtrackter självmord. Det var ingen jag kände men någon jag mycket väl visste vem det var då jag har folk i min omgivning som kännt honom. Nu när han är död finns det en massa facebook sidor till minne av han där folk skriver hur mycket dom saknar och älskar honom. Folk jag vet inte kännde honom skriver massa underbara saker om han och hur ledsna de är. Folk som säkert svikit honom ett flertal gånger och folk som brukade vara hans vänner förklarar nu hur mycket de saknar han. Måste man dö för att bli älskad och sedd ? Folk som funnits precis framför en ett längre tag som man tappat kontakten med börjar då sakna en,när man är död. Varför är det så ? De har haft honom framför sig hela tiden men inte kunnat ge honom den kärlek han nu får, nu när det är försent. Från att vara osynlig till att bli älskad och sedd av så många. Frästande tanke.

Trots att det gått ett år sedan den värsta sommaren i mitt liv hänger allt fortfarande kvar. Visst har jag haft mina ups´ndowns men den ständiga tanken kring livet och dess mening finns alltid där. Just nu starkare än på väldigt länge. Jag skulle ljuga om jag sa att livet var underbart och att jag älskar att leva det. Men jag kämpar på hur svårt det än känns just nu.

"I måndags gjorde jag mitt första och förhoppningsvis enda självmordsförsök. Kommer inte ihåg så mycket, bara att ambulansen kom och att jag vaknade upp på intensivavdelningen dagen efter. Jag ska försöka ta dag för dag nu och hitta tillbaka till livslusten. Jag säger inte att det kommer att bli lätt eller gå snabbt. Det kommer bli tungt och ta tid. Men jag ska kämpa!"  

Ett utdrag från vad jag skrev förra året efter mitt första försök som tyvärr inte blev det enda. "Men jag ska kämpa" har jag däremot hållit då jag idag fortfarande är vid liv.